KoRn Fan Video

När jag var på KoRn-konserten blev jag tillfrågad av Sébastien Paquet, KoRns officiella fotograf som också hade hand om alla VIP-aktiviteter, om jag kunde tänka mig att bli intervjuad framför kameran eftersom han tyckte att jag hade något värt att berätta på grund av porträtten jag hade med mig bland annat.

Det resulterade i en video på nästan 7 minuter som handlar om mig och vad KoRn betyder för mig. Det var spännande och nervöst innan jag själv fick se den första gången och det var naturligtvis lite nervöst innan den publicerades. Men igår publicerades den i ett musikmagasin som heter Loudwire som just nu, varje vecka, publicerar ett nytt KoRn Fan Video Testimonial. Idag publicerades det också på KoRns youtubekanal.

Speed paintings

Jag har gjort två akvareller till för kameratestet hos smartson, det blev ett porträtt av min son som han såg ut för 18 år sedan och ett porträtt av min favoritsångare (som ni ju säkert vet vem det är vid det här laget) Jonathan Davis, KoRn.

Porträttet av sonen är inspelat med Fast motion i hastghet x4 för att sedan speedas upp till det dubbla i Premiere Pro. Porträttet av Jon är inspelat i intervalläge på 10 sekunder och den är också uppspeedad till dubbla hastigheten för att jag inte vill ha för långa videos i testet.

Speed painting av en av mina favoritskådisar

Jag har gjort ännu ett test av LEGRIA minin, den här gången med vidvinkel och Fast motion x4. Jag måste säga att jag gillar kameran väldigt mycket. Den är enkel att använda och det blir bra resultat. Dock blev jag inte helt nöjd med det målade resultatet den här gången men det kan ju inte bli fantastiskt bra varje gång, eller hur?

Canon LEGRIA mini X

Jag har blivit uttagen som testpilot för en liten videokamera via Smartson i kategorin Konst/Målning. Kameran heter Canon LEGRIA mini X och är liten och smidig.

Canon LEGRIA mini X

Canon LEGRIA mini X

Det tog inte lång tid att begripa hur man skulle filma. Den har två film/fotolägen Vidvinkel eller Närbild. Första kvällen tog jag ett foto på mig själv där jag satt framför datorn och nästan hela vardagsrummet syns i bilden.

Första bilden

Första bilden

Hittills har jag gjort 2 time laps på porträtt som jag målar. Det första jag gjorde var att filma när jag målade porträttet som jag gav bort till Munky. Där använde jag mig av intervallinspelning i 10-sekundersintervaller.

Den andra filmen jag gjorde är på porträttet jag målade av mig och Jonathan Davis efter konserten. Där använde jag intervallinspelning i 5-sekundersintervaller.

Jag tycker nog att 10-sekundersintervallerna gav en roligare effekt plus att den videon fick mera lagom längd. Nu tog det andra porträttet något längre tid att måla men 4 minuter hade nog varit bättre än 8 minuter tror jag.

Nästa gång ska jag för det första testa att spela in med ”fast motion” för att se hur det blir och för det andra ska jag försöka lägga ljud på. När man filmar med intervall så spelar den inte in något ljud och jag misstänker att det är det samma när man spelar in med ”fast motion”.

Korn-konsert i Maj

Korn kommer till Stockholm i Maj och äntligen blir det en riktig konsert och inte festival. Det betyder att det finns VIP-biljetter och jag har köpt två stycken till mig själv. Man måste passa på! Dels ska jag få en baslektion av Fieldy före konserten och så ska jag få se Jonathans mobila studio och lyssna på nya låtar efter konserten.

Ni kanske kommer ihåg att jag målade ett porträtt på sångaren i Papa Roach? Ett porträtt som jag sedan glömde ta med mig…

Den här gången har jag målat porträtt på alla medlemmarna och jag tänker inte glömma dem hemma!

porträtt-gåvor-korn

Ber om ursäkt för den taskiga fotokvaliteten.

Porträtt och musik

Det var värst vad tiden går. Mycket har hänt sedan jag var på konserten i November! Jag har målat massor. Ett porträtt har letat sig hela vägen till USA. Jag målade ett porträtt på Fieldy, basist i Korn. En av hans vänner fick se det på min Instagram och frågade om det var möjligt att han kunde ge porträttet till Fieldy. Så jag gjorde ett print på ett finare Linnepapper och skickade till USA. Jättekul och hur coolt som helst!

Fieldy med mitt porträtt

Fieldy med mitt porträtt

Jag har också börjat spela bas! För två månader sedan köpte jag en elbas och en förstärkare och satte igång att lära mig att spela. Det är hur kul som helst! Jag spelade ju olika instrument när jag var barn men teorin har jag fått lära mig om igen. Jag gör några pdf:er med musikteorin för att lära mig själv, jag kommer att lägga ut dem här för nerladdning ifall det är någon som är intresserad. Jag har till att börja med gjort kvintcirkeln från scratch bara för att lära mig hur den är uppbyggd. Jag har också gjort två pdf:er som visar alla durskalorna i kvintcirkeln, den ena beskriver iss-skalorna (#) och den andra ess-skalorna (b), se nedan:

Kvintcirkel
Kvintskalor Dur #
Kvintskalor Dur b

Korn kommer till Fryshuset den 9:e maj! Och jag har köpt två VIP-biljetter till mig själv, Double Platinum VIP Experience (Listening Session) med Jonathan Davis och Double Platinum VIP Experience (Bass Lesson) med Fieldy. Det är knappt jag tror att det är sant. Men tiden går fort och snart är vi där! Bara en dryg månad kvar nu 🙂

Jag ska försöka skärpa mig med bloggandet och uppdatera med de bästa av mina målade porträtt de närmaste dagarna.

Träning ger färdighet

Det var ju ett porträtt jag målade under semestern som jag blev så missnöjd med att jag inte visat det här. Det var en svår bild men jag ville inte låta den vinna utan jag ville göra ett nytt försök med samma bild. Igår kikade jag på lite porträttmålning på youtube och snappade upp ett och annat som jag ville testa. Så igår efter jobbet målade jag en ny version och jag måste säga att jag blev mer än nöjd den här gången. Det känns som om jag utvecklas åt rätt håll. Den första bilden tog jag igår kväll med iPhonen så den är lite suddig. Sen hade jag hunnit rama in den innan jag kom på att jag skulle ta ett bättre foto.

Jonathan Davis

Jonathan Davis

Inramad och klar

Inramad och klar

Mina mor- och farföräldrar

För några månader sedan tecknade jag ett porträtt på min mormor och morfar och det var meningen att jag skulle teckna ett matchande porträtt på farmor och farfar när mina föräldrar hittade igen de foton som finns på dem. Nu har fotona hittats men eftersom jag är helt inne i akvarellträsket nu så ville jag istället göra akvarellporträtt på alla fyra.

Jag gjorde två akvareller igår kväll, en som föreställde farmor och farfar och en som föreställde mormor och morfar. Det på farmor och farfar blev bra vad gäller likheten men det på mormor och morfar blev mindre bra. Därför har jag gjort en ny version av mormor och morfar idag. Och idag blev det mycket bättre.

Farmor Svea dog tidigt, när hon var 40, så henne har jag aldrig träffat. Vi hade vad jag vet bara ett enda foto av henne. Min storasyster är otroligt lik henne.

Farfar Henry dog när jag var knappt 3 år gammal så honom kommer jag inte heller ihåg. Min son är döpt till Henry i andranamn.

Farfar Henry och farmor Svea

Farfar Henry och farmor Svea

Morfar Knut dog det året jag fyllde 12 och honom kommer jag mycket väl ihåg. Hur mycket jag älskade honom. Hur kul det var att få följa med honom till sommarstugan eller på fiskafänge. Vi spenderade hela somrarna hos mormor och morfar i Kovland, utanför Sundsvall. Jag blev så ledsen när han dog och jag kommer till och med ihåg hur jag brukade prata med honom när saknaden blev för stor och be att han skulle lämna ett tecken om det fanns ett liv efter döden. Jag fick aldrig något tecken och det var väl tur det för det skulle ju ha skrämt livet ur mig.

Mormor Stina dog ett par månader innan jag blev 18 och henne har jag också många minnen av. Att jag fick bo hos henne när jag sommarjobbade två somrar i rad, det var härliga veckor ensam hos mormor. Tyvärr tappade jag kontakten lite med henne på slutet, men många är de gratulationskort som jag har sparade för hon var alltid noga med att skicka kort och brev på födelsedagar och namnsdagar. Och gärna med några klistermärken medskickade också. Jag önskar att jag hade haft vett att uttrycka min tacksamhet över att hon faktiskt var så omtänksam mot oss barnbarn. Men jag orkade knappt med mig själv när jag var tonåring.

Morfar Knut och mormor Stina

Morfar Knut och mormor Stina

Jet Li

Jag ville öva mig på att måla enklare och kanske mer abstrakt. Jag tenderar ju att dra åt det verklighetstrogna hållet och överarbetar gärna mina målningar. Men jag vet inte, jag tycker inte det blev så som jag visualiserade och färgerna jag använt gör att det nästan ser ut som om Jet Li är vitmålad i ansiktet och har rödmålade läppar. Jag ber om ursäkt för det dåliga fotot, det är taget med mobilen, på kvällen.

Jet Li är i alla fall en annan av mina favoritskådisar.

Jet Li

Jet Li

Edit: När den fått vila över natten börjar jag faktiskt gilla den. Kanske är det att färgerna har torkat ordentligt, kanske är det bara så att jag är överkritisk direkt jag är klar med en bild. Den blev rätt ok faktiskt.

Leonard Nimoy som Spock

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är Star Trek en av mina favoritserier sedan lång tid tillbaka. Och även om jag tycker om alla serierna så är det den första som är min favorit. Och min favoritkaraktär där är Spock. I en senare serie är Data min favorit så det kanske är just avsaknaden av känsloyttringar i dessa karaktärer som tilltalar mig? Ja, inte vet jag!

Jag kände i alla fall att karaktären Spock var någon jag ville göra ett porträtt av. Så här blev det:

Spock

Spock

Jag hade ju tänkt ut ett porträtt till men nu känner jag mig lite osäker på om jag ska köra enligt planen eller om jag ska köra vidare på Star Trek-temat? Vi får se vad jag bestämmer mig för.

Jag blev i alla fall så sugen på att titta på Star Trek när jag var färdig med porträttet så jag tittade på den första filmen. Jag har film 2 och 3 också så kanske jag kikar på någon, eller båda, av dem ikväll.

George Takei

George Takei är en av mina inspirationskällor. Jag har ända sedan jag var barn gillat Star Trek. Det är en sympatisk serie, eller det är ju flera serier där min favorit nog ändå är den allra första. Min favorit var Mr. Spock och om jag inte missminner mig helt så hade jag en Spock-docka när jag var barn. George Takei spelade Mr. Sulu och fanns väl bara med ute i periferin för min egen del.

Men! Jag började följa George Takei på facebook för ganska länge sedan och han är en väldigt sympatisk människa. Han är 76 år och fortfarande väldigt aktiv med bland annat musikaler och olika gästframträdanden i olika tv-serier. Han är homosexuell och gift med Brad och han arbetar väldigt mycket för alla människors lika värde och rättigheter. Och han gör det med humor och empati. Jag kan varmt rekommendera att följa honom på facebook.

Så här blev mitt akvarellporträtt av honom i sin roll som Mr. Sulu:

George Takei

George Takei