Musikskapande

Idag roar jag mig med att skapa musik med Garageband för Iphone. Det har ju kommit en ny version av appen, med 1000 fria loopar att använda fritt. Det ger ju en helt ny frihet att skapa musik till animationer.

Jag kan inget om hur man sätter samman låtar men jag tycker det är ganska kul att sätta ihop ljud som låter bra.

Source: sussijohansson.com/filer/Rock.mp3

Annonser

KoRn Fan Video

När jag var på KoRn-konserten blev jag tillfrågad av Sébastien Paquet, KoRns officiella fotograf som också hade hand om alla VIP-aktiviteter, om jag kunde tänka mig att bli intervjuad framför kameran eftersom han tyckte att jag hade något värt att berätta på grund av porträtten jag hade med mig bland annat.

Det resulterade i en video på nästan 7 minuter som handlar om mig och vad KoRn betyder för mig. Det var spännande och nervöst innan jag själv fick se den första gången och det var naturligtvis lite nervöst innan den publicerades. Men igår publicerades den i ett musikmagasin som heter Loudwire som just nu, varje vecka, publicerar ett nytt KoRn Fan Video Testimonial. Idag publicerades det också på KoRns youtubekanal.

Stränga gitarr

I fredags tänkte jag sätta mig och plinka lite på gitarren men när jag tog ur gitarren ur väskan såg den ut så här.

För gamla strängar

För gamla strängar

Så igår tog jag bussen in till centrum och köpte en uppsättning med nya strängar på 4sound. Egentligen tyckte jag inte om de förra nylonsträngarna eftersom jag knappt kände dem när jag spelade. Jag spelar ju elbas också och får valkar på pek- och långfinger så jag behöver lite mer motstånd även på gitarren. Jag trodde det var stålsträngar som var lösningen men fick av mina musikervänner veta att min gitarr inte var gjord för stålsträngar. Jag fick i alla fall tips om att D’Addarios strängar ska vara bra ljud och bra hållbarhet och jag hade sett på nätet att de fanns med olika hårdhet; light, normal, hard och extra hard tension. Jag valde extra hard tension. Killen i butiken sa att jag valde precis tvärt emot alla andra som brukade vilja ha så lätta strängar som möjligt. Men jag har ju aldrig varit som alla andra 😉

Om någon hade bett mig stränga om min gitarr själv för bara ett år sedan så hade jag aldrig vågat göra det men nu tänkte jag, vafan, antingen blir det rätt eller så blir det fel. Så jag gjorde helt enkelt lika som på de gamla strängarna, plus att jag kikade lite på instruktioner på youtube. Och det blev förjäkla bra! Så nu har jag strängat min första gitarr! Och extra hard tension känns helt rätt för mig!

Nysträngad gitarr

Nysträngad gitarr

Såååå, vad har du lärt dig i helgen?

Ett par videos från konserten

Jag hamnade så till att jag var tvungen att hålla videokameran över huvudet när jag filmade så jag har inte så många videos med hela låtar tyvärr. Men jag har laddat upp ett par videos till mitt youtubekonto. Den första är inte en hel låt men den andra videon är så gott som hela ”Narcissistic Cannibal. Det kommer kanske fler snuttar senare.

KoRn 9 Maj

Fredagen blev en riktig drömdag! Vilken häftig upplevelse.

Det började med att vi blev uppropade och fick våra VIP-brickor vid 17-tiden. Sedan Meet and Greet där vi fick träffa alla medlemmarna. Först kom Brian som tog god tid på sig och pratade med alla fans som stod uppradade. Det enda jag ångrar är att jag inte kom ihåg att ta ett ordentligt foto men jag var så upptagen med att ge de gåvor jag hade med mig. Jag hade ju målat var sitt akvarellporträtt samt köpt var sin t-shirt med min design åt dem.

Min t-shirtdesign

Min t-shirtdesign (gammal bild på mig)

Brian skriver sin autograf på min arm

Brian skriver sin autograf på min arm

Ray med sitt porträtt

Ray med sitt porträtt

Fieldy skriver autograf

Fieldy skriver autograf

Jag och Munky

Jag och Munky

När Jonathan kom ut fick vi inte ta några foton men det gjorde inte så mycket eftersom jag ju skulle träffa honom efter showen.

När Meet and Greet var slut så fick jag vänta en stund innan Sébastien kom och hämtade mig för min baslektion med Fieldy. Baslektionen var nog det jag uppskattade mest på hela kvällen. Jag fick lära mig fyra slap- och strumövningar som jag nu kommer att öva intensivt på. Fieldy var väldigt rar, trevlig och uppmuntrande och han beundrade till tatuerade porträtt av honom.

Baslektion med Fieldy

Baslektion med Fieldy

När Sébastien eskorterade mig ut från baslektionen (som tog cirka en halvtimme) så frågade han om han fick göra ett reportage om mig och om han i så fall fick intervjua mig efter Listening session. Jag kände mig väldigt nervös men tackade ja, eftersom jag själv tycker det är kul att se de videos han brukar ta av hängivna fans, och hade då konserten på mig för att komma på vad jag ville säga. Nervöst!

Strax efter 20 blev vi hämtade för att placera oss på scenen och strax efter drog konserten igång. Det var coolt att stå så nära!

Min vy från scenen

Min vy från scenen

Konserten var precis så intim och fantastisk som jag hade trott. Set-listan innehöll en bra blandning av gammalt och nytt och många favoriter.

Efter konserten fick vi vänta ganska länge på att Jonathan skulle bli klar och redo för listening session men Seb tog hand om oss på bästa sätt med vattenflaskor och pizzabitar.

Vi fick lyssna på tre låtar i Jons mobila studio och de var riktigt tunga och jag ser fram emot att de ges ut.

Sen var det dags för korttagning. Ser jag lycklig ut eller?

Jag och Jon

Jag och Jon

Kvällen avslutades med intervju framför filmkamera och det ska bli väldigt spännande vad han kan knåpa ihop utav detta. Blir det bra så lägger jag väl ut en länk här i bloggen 😉 00:45 kom jag därifrån och då var jag ganska mör och hungrig ska jag säga.

Väl hemma hos vännen Eva bjöds det på ost och kex och vin och sen somnade jag i samma stund jag la ner huvudet på kudden.

Som sagt, en magisk kväll!

På vägen hem passade jag på att stanna till hos vännen Daniel på Headbanger Tattoo för att tatuera de autografer jag hade fått så nu finns de permanent på min arm 🙂

Autografer

Autografer

Skalövningar

Billy Sheehan är en duktig basist som bland annat har gjort en instruktionsvideo för nybörjare på bas.

Jag tyckte den var så bra att jag köpte dvd:n och medföljande bok. Han skriver (och pratar) om att hitta mönster i spelandet och att han oftast använder 3 olika mönster när han spelar.

  1. Halvt steg, helt steg
  2. Helt steg, halvt steg
  3. Helt steg, helt steg

Det har han illustrerat med skalövningar i G-dur, övningar som syftar till att hitta tonerna i G-dur i förhållande till varandra längs med hela halsen. 3 toner på varje band. Jag tänkte att jag skulle göra motsvarande övningar för de andra durskalorna så här kommer skalövningar för C-dur i sann Billy Sheehan-anda.

Skalövningar-i-C-dur

Hittar ni något som blivit fel skulle jag uppskatta om ni säger till så ska jag rätta till det.

It´s only love

Sedan jag köpte basen för två månader sedan har jag lärt mig massor. Jag började med att köpa en bok som heter Spela elbas. Boken innehåller 45 låtar och med boken följer en dvd med lektioner till varje låt samt en cd med alla låtarna (i specialarrangemang) utan bas i mp3-format. Låtarna har jag laddat in i telefonen som jag har kopplat till förstärkaren så att jag kan höra låten och basen samtidigt. Det har varit fantastiskt roligt att lära sig spela på det här sättet. Det gick ju ganska fort att lära sig spela enkla komp till ett antal låtar.

Vid sidan av detta har jag med hjälp av en annan bok, Stora Musik Guiden, lärt mig grundläggande musikteori. Jag tycker det är väldigt intressant, som ett eget språk som berättar exakt hur musiken är uppbyggd.

Nu har jag lärt mig de 30 första låtarna och tycker att det är roligare att spela med i de riktiga låtarna så just nu håller jag på att öva mig på It´s only love med Bryan Adams och Tina Turner. Jag hoppas kunna spela den ihop med min kusin i sommar, vi får se hur det går. Så här ser tabben ut:

It´s-only-love2

Jag gjorde häromdagen en inspelning för att höra hur det låter:

It´s only love

Det är framför allt det inringade området som jag fortfarande har lite svårt att få till, men det är bara att fortsätta öva så ska jag nog få ordning på det.

It´s-only-love3

Porträtt och musik

Det var värst vad tiden går. Mycket har hänt sedan jag var på konserten i November! Jag har målat massor. Ett porträtt har letat sig hela vägen till USA. Jag målade ett porträtt på Fieldy, basist i Korn. En av hans vänner fick se det på min Instagram och frågade om det var möjligt att han kunde ge porträttet till Fieldy. Så jag gjorde ett print på ett finare Linnepapper och skickade till USA. Jättekul och hur coolt som helst!

Fieldy med mitt porträtt

Fieldy med mitt porträtt

Jag har också börjat spela bas! För två månader sedan köpte jag en elbas och en förstärkare och satte igång att lära mig att spela. Det är hur kul som helst! Jag spelade ju olika instrument när jag var barn men teorin har jag fått lära mig om igen. Jag gör några pdf:er med musikteorin för att lära mig själv, jag kommer att lägga ut dem här för nerladdning ifall det är någon som är intresserad. Jag har till att börja med gjort kvintcirkeln från scratch bara för att lära mig hur den är uppbyggd. Jag har också gjort två pdf:er som visar alla durskalorna i kvintcirkeln, den ena beskriver iss-skalorna (#) och den andra ess-skalorna (b), se nedan:

Kvintcirkel
Kvintskalor Dur #
Kvintskalor Dur b

Korn kommer till Fryshuset den 9:e maj! Och jag har köpt två VIP-biljetter till mig själv, Double Platinum VIP Experience (Listening Session) med Jonathan Davis och Double Platinum VIP Experience (Bass Lesson) med Fieldy. Det är knappt jag tror att det är sant. Men tiden går fort och snart är vi där! Bara en dryg månad kvar nu 🙂

Jag ska försöka skärpa mig med bloggandet och uppdatera med de bästa av mina målade porträtt de närmaste dagarna.

Papa Roach

Tre månader var kanske en lite längre bloggpaus än jag hade tänkt mig men så kan det bli ibland.

Jag hoppar direkt till Papa Roach-konserten med VIP-träff som jag var på.

Jag hade beställt tågbiljett så jag skulle vara framme i Stockholm i god tid. På grund av tågurspårningen som var tidigare i veckan hade SJ planerat om färdvägen att gå förbi Västerås istället för Katrineholm och resan kunde ta upp till en timme längre tid än normalt.

Direkt jag hade satt mig på bussen insåg jag att porträttet jag hade tänkt ta med och lämna som gåva till Jacoby Shaddix låg kvar hemma på köksbordet och det fanns inget tidsutrymme för att åka tillbaka för att hämta det. Jag målade ju ett porträtt på Jacoby tidigare i sommar men eftersom jag lärt mig ganska mycket sedan det målades passade jag på att tvätta det och måla om så skuggorna blev mjukare och djupare. Det blev definitivt mer 3d-känsla över det hela. Så här blev det när jag var klar:

Jacoby akvarell

Jacoby akvarell

Eva mötte upp på Centralen och eftersom vi var ganska hungrig så började vi vårt äventyr med att gå och äta på McDonalds.

När vi var nöjda tog vi tunnelbanan hem till Eva för att lämna av min packning och vi begav oss ganska snart iväg mot Tyrol (Gröna Lund).

Klockan fyra kom det två killar och började pricka av oss och gav oss våra VIP-pass. Vi fick instruktioner om att vi inte själva fick fota något under VIP-träffen utan de skötte all fotografering och vi fick inte heller ta med oss prylar in för signering utan vi skulle få varsin plansch som var signerad av alla medlemmarna. Jag tog dock mod till mig och berättade att jag hade ett tatuerat porträtt av Jacoby och att jag väldigt gärna skulle vilja ha den signerad för att tatuera in och det trodde de inte skulle vara något problem.

Vi fick vänta en halvtimme till, dels för att det var 3 personer som var sena, varav en inte dök upp alls och dels för att Papa Roach fortfarande höll på med Soundcheck. När vi fick komma in fick vi ställa oss i kö och gå fram till medlemmarna en eller två i taget, beroende på om man hade sällskap med sig. Innan var jag ganska nervös men när vi väl kom in och träffade killarna så visade det sig att de var hur trevliga som helst, glada och välkomnande så nervositeten försvann.

Jag fick min autograf och pratade några ord med varje. Jacoby kramade alla fans medan de andra hälsade i hand. Jag önskar jag hade kommit på något intelligent att säga till varje medlem men det var lite stiltje i huvudet så att säga.

Jacobys autograf

Jacobys autograf

Jag och Papa Roach

Jag och Papa Roach

Vi fick var sin signerad plansch, en kopia på Jacobys handskrivna text till Leader of the Broken Hearts och en dekal och sedan fick vi ställa oss och vänta tills alla hade träffat bandmedlemmarna för att i samlad tropp åter gå ut och ställa oss för att vänta på insläppet som skulle vara klockan 18. Vi som hade VIP-kort fick dock förtur i kön så vi blev insläppta först av alla.

Det var en ganska liten och trevlig lokal och jag och Eva fick tag i jättebra platser precis bredvid ett träräcke. Räcket var ganska brett så man kunde sitta ner och vila sig mellan varven. Inte förrän åtta drog det första förbandet igång. Det var ett finskt band som jag inte uppfattade namnet på. Ganska unga killar, de såg ut att vara 17-18 år sisådär. Dåligt ljud men ganska bra musik. De spelade i en halvtimme och sedan fick vi vänta igen medan de ställde iordning scenen för nästa förband.

Det var ett engelskt band som heter Glamour of the Kill. Det märktes att det var ett band som spelat ett tag för det var ett helt annat ljud och ett proffsigare framträdande. De var riktigt bra och spelade också i ungefär en halvtimme. Återigen en halvtimmes väntan innan kvällens huvudnummer drog igång.

Klockan tio började Papa Roach spela och det var en helt fantastisk spelning. Jag filmade två hela låtar men jag har bara hunnit ladda upp en av dem på youtube ännu.

En och en halv timme höll de på och Jacoby stod inte stilla i många sekunder. Han var flera gånger långt ute i publiken och sjöng. En fantastisk spelning. Halv tolv var de klara och vi började röra oss mot utgången. Evas man Lasse var snäll och hämtade oss så vi slapp åka tunnelbana hem mitt i natten.

Under konserten fick jag ett sms från SJ att mitt tåg var inställt så när vi kom hem till Eva vid halv ett drog jag igång datorn och beställde en biljett på Swebuss istället.

Halv tre kom vi isäng och jag sov hårt ända till klockan sex. Sju var det dags att bege sig till bussen och Lasse var snäll och skjutsade ännu en gång. Tack Eva och Lasse för gästvänligheten!

Halv två var jag hemma i Karlstad och gick då vägen förbi tatueraren och fick autografen förevigad.

Jacoby-tatuering

Jacoby-tatuering

Nägot att minnas under mörka höst- och vinterkvällar!

Lite musik för kvällen

I väntan på det nya albumet, The Paradigm Shift, som släpps om knappt två månader, lyssnar jag på gamla Korn-låtar. Han hade väldigt annorlunda röst i början, Jonathan Davis, mera plågad.

Ibland behöver jag lyssna på lite argare, råare låtar och det är de gamla låtarna bra till:

Och så låten som gör så ont i hjärtat att lyssna på, en stark låt:

Sen har de ju gjort några favoritvideos också!

Den här är bara rolig:

Jag gillar särskilt slutet, där bandmedlemmarna faller isär i remsor på slutet:

Det onda mot det goda, där Korn representerar det onda och Angelina Jolie det goda. Gillar CGI:n i den här videon:

Den här är bra för att den är fantasifull och börjar och slutar som tecknad film. Jag gillar särskilt partiet när kulan kommer in i rummet där Korn står och spelar, där Jonathan gör sin grej. Den här låten spelade de på Metaltown och den var bara sååå bra! Jag önskar bara att Jonathan hade haft kilten på sig i Göteborg. Under den här perioden var han ju också extremt snygg:

Den här låten finns på skivan efter den förra låten, men videon tar vid där den förra slutar. Jag gillar budskapet och skulle ha gillat att ha Korn i en liten låda, att plocka fram när tonåren kändes svår:

En av mina favoritlåtar. Jag gillar kläderna Jon har på sig och basen är så härlig, ska helst lyssnas på ganska högt:

Jag får väl ge mig där även om det finns många fler än dessa som är bra! Själv kan jag nog aldrig lyssna mig mätt och så gott som alla låtar är favoriter!

Viktmål och annat

Jag och sonen gjorde en kort tripp till Östergötland. Vi hälsade på Bodil med familj och grattade dem på födelsedagarna som vi missat. Vi blev sjuka när det var meningen att vi skulle åka och hälsa på förra gången. Kul att träffas och kul att se lägenheten!

Vi åkte sedan hem till Peter och Ida där vi sov över. Det var så mysigt att umgås och prata, prata, prata. Och igår innan vi åkte hem på eftermiddagen gick jag och Ida över och hälsade på Helena också. Kul att se hur du bor 😀 Vi måste verkligen ta en målerihelg Helena! Ser fram emot hösten när ni alla kommer och hälsar på oss ❤

Idag nådde jag så äntligen det stora viktmålet jag varit och nosat på ett tag, att gå ner 20 kg. Fasen vad härligt det känns. Även om jag har mycket kvar så är 20 kg ändå väldigt mycket, Det är 40 (!) stycken smörpaket som jag inte längre bär omkring på! Och visst känns det i kroppen. För första gången känner jag mig bekväm med att visa mig ute i linne. Och igår upptäckte jag att jag kunde ligga på magen och sova och det kändes bekvämt och gjorde inte ont. Bara det!

Den här semestern är den bästa och mest avkopplande jag har haft på många år. Jag älskar värmen och att vi i år har så mycket sol. Det var verkligen välbehövligt.

Jag har kommit igång med att måla akvarellporträtt och jag tycker det är så kul! Här är tre jag gjort sedan jag kom hem från Metaltown:

Fieldy -KoRn

Fieldy -KoRn

Jonathan Davis - KoRn

Jonathan Davis – KoRn

Självporträtt

Självporträtt

Jag fortsätter att försöka få ordning på mitt hem och måla, måla, måla. På måndag kommer syster Madde hit och sover över. Det ska bli kul. Då tar vi en tur till metropolen Karlskoga och hälsar på vännerna Veronica och Daniel på Headbanger Tattoo och Bang it Design.

Som avslutning bjuder jag på en video. Det är min kusin som agerar i videon. Det är en ganska skön låt om jag får säga så trots att det inte är metal 😉

Metaltown

Tre härliga, underbara, ansträngande dagar!

Min första festival avlöpte mycket bra och jag är imponerad över organisationen och säkerheten.

Festivalen öppnade klockan 15 på torsdagen så jag tog tåget ner till Göteborg på förmiddagen, var framme strax efter 12. Vid halv ett hämtade Börje, Gunilla och Ida upp mig vid stationen. Vi åkte hem till Börje och Debbie, där vi skulle sova under festivalen, lämnade av allt som inte skulle med in på området och Debbie bjöd på lite äggröra och bacon. Det var väldigt gott eftersom jag inte hade ätit sedan frukosten, före tågresan. Vi hann med att handla lite förnödenheter innan vi åkte ut till festivalområdet också.

Första dagen fick vi användning för våra regnponchos för då kom det sånt där fint regn, ingen riktig skur utan mer som spray som flög i luften emellanåt. Den här första dagen var det inte så speciella band utan vi rekade läget och kollade runt. Matmässigt var det en katastrof om man inte äter kolhydrater. Några falaflar med sallad hittade jag och det var allt jag åt resten av dagen. Det var endast en scen på festivalområdet som var öppen denna dag plus campingscenen. De band vi såg på stora scenen var Thundermother, Bombus och Turbonegro. Fast Turbonegro såg vi inte mer än ett par låtar av för vi tyckte alla tre att de var rätt värdelösa. Höjdpunkten för dagen blev istället Eyes Wide Open på campingscenen. De spelade mellan 20:30 och 21:00 (tror jag) och det fick avsluta vår första festivaldag.

Vi tog festivalbussen in till centrum och spårvagn ut till Börje och Debbie.

Andra dagen åkte vi inte in förrän vid 3-tiden.  Det var skönt väder, inget regnmoln i sikte utan sol med lite molnighet. Jag stekte champinjoner och ägg och åt med ett par rågbrödsskivor med ost så jag skulle få något vettigt i magen. De band vi lyssnade aktivt på den här dagen var Soilwork, Carcass, Danko Jones och Ghost. Hörde också Sabaton på avstånd. Kvällen avslutades med Slipknot men vi stannade bara ett par låtar, ingen av oss tyckte egentligen att de var särskilt bra men det är kul att åtminstone ha sett dem. Jag hittade inget vettigt att äta alls den här dagen så det blev bara en halv liten påse med rostade, saltade cashewnötter och en lightläsk. Tur att jag grundat så rejält innan vi åkte ut!

Tredje dagen var dagen jag hade sett fram emot och som egentligen var själva syftet med att åka på festivalen. Vi åkte in till klockan 14 eftersom Love & Death spelade kvart över fyra. De ville jag absolut inte missa! Solen sken och det var fantastiskt väder hela dagen! Jag hamnade mitt framför scenen, precis bakom de som stod och höll i barriären framför scenen. Jag fotade lite men det mesta blev suddigt. Och när musiken drog igång började alla hoppa vilt runtomkring mig så jag gick ganska snart bakåt för att inte få en armbåge i ansiktet.

Head var försenad så framträdandet blev bara en halvtimme istället för 45 minuter, vilket var en liten besvikelse. Det var inte särskilt bra ljud, så jag kunde knappt urskilja vad Head sa mellan låtarna och det var svårt att höra vilken låt de spelade. Trots allt kul att ha sett dem. Dessutom hann jag med att se Fieldy som stod vid mixerbordet och åt något ur en påse, det var en bonus som hette duga! Senare fick jag höra att även Ray hade stått där.

Suddig Head

Suddig Head

Suddig Fieldy

Suddig Fieldy

Resten av dagen tog vi det ganska lugnt, vi hittade en gräsplätt där vi bredde ut regnponchosarna och satte oss. Gunilla var iväg till minsta scenen några gånger, för det var band som passade hennes smak som spelade där. Ida och jag satt mestadels kvar och väntade på huvudakten. Inte heller denna dag hittade jag något vettigt att äta, så jag åt upp resten av cashewnötterna och drack en lightläsk. Men jag hade ju grundat lika bra som dagen innan så jag klarade mig ganska bra ändå, kände mig i alla fall inte hungrig.

Medan vi väntade på Korn träffade vi på två killar som också var där för deras skull. Den ene av dem var i alla fall ett stort Korn-fan och hade rest ända från England för att se dem. Honom gav jag en av mina special-t-shirtar. Han blev superglad. Träffade också på ett annat Korn-fan, som jag har som vän på facebook, och gav även henne en t-shirt.

Korn skulle spela 23:45 men redan när Meshuggah slutade sin spelning på den scenen, klockan 21:45, gick jag och Ida och ställde oss framme vid räcket (eftersom vi redan sett Head så ställde vi oss på Munkys sida). Gunilla satte sig på lite mera avstånd och tog hand om våra väskor. Jag och Ida fick perfekta platser, en aning utanför själva scenen, men längst fram. Framför bashögtalarna märkte vi när de testade musiken. Första gången de testade basen blev vi båda ganska överraskade av känslan och liksom studsade till. Måste sett kul ut hahaha.

Korn började spela på utsatt tid och det var så jäkla bra att jag nästan kände mig andlig! Jonathan lät helt otrolig live, hans röst var fantastisk och höll mycket bra under hela konserten. Det var en otrolig känsla att stå så nära scenen! När Fieldy spelade på basen kändes det i hela kroppen och det var en otroligt skön känsla. Han var dessutom väldigt närvarande på scenen, kom fram till vår kant flera gånger och tittade direkt på oss i publiken. Han log och såg så himla glad ut! Munky var också framme några gånger, men han tittade längre ut i publiken så det kändes inte som vi fick samma kontakt.

Korn, inget bra foto men man ser ganska bra vilken bra plats jag hade.

Korn, inget bra foto men man ser ganska bra vilken bra plats jag hade.

Det var i vilket fall helt otroligt att se dem live och både Ida och jag tyckte tiden gick alldeles för fort, vi hade gärna stått kvar ett par timmar till. Det var helt klart värt det att ställa sig och vänta i två timmar för att få så bra platser. Korn slutade spela 1 och efter lite väntan vid bussen och sedan taxi från stationen så var vi hemma hos Börje och Debbie klockan 3. Jag somnade strax efter att jag lagt ner huvudet på kudden.

Klockan sex var det dags att gå upp igen, äta lite frukost, dricka lite kaffe och sedan packa ihop grejjerna för den här gången. Vi tog taxi in till stationen och mitt tåg avgick som det skulle 07:35. Det gick till Kristinehamn och sedan skulle jag vidare med buss. Träffade på JJ (och hans kompis) som kände igen mig från korn.com så vi stod och pratade en stund. Såklart fick JJ också en av mina t-shirtar. Det kom en buss som inte hade rätt nummer och som det inte stod att den skulle gå till Karlstad så ingen av oss fattade att det var den bussen vi skulle med. Bussen åkte iväg och ingen mera buss kom. Så där stod vi. Som tur var kunde JJ fixa skjuts och jag fick åka med och blev avsläppt vid universitetet, tack för det! Skönt att komma hem!

När jag kom hem sov jag i tre timmar men sen kände jag mig fit for fight igen!

Jag hittade en del grejjer som jag köpte, två Korn-vinyler (nytryck såklart men ändå); Life is Peachy och Korn III i Bengans tält. 4 Korn-patchar och en Issues-flagga. Jag köpte också en Korn-t-shirt i merchandise-tältet.

Sammanfattningsvis har det varit en fantastiskt rolig festival, kroppen blev sliten men sällskapet och musiken kompenserade för det. Tack Börje och Debbie för att vi fick sova hos er! Tack Börje för att du skjutsade ut oss alla tre dagarna! Och tack Gunilla och Ida för att jag fick dela den här fantastiska upplevelsen med er!