Metaltown

Tre härliga, underbara, ansträngande dagar!

Min första festival avlöpte mycket bra och jag är imponerad över organisationen och säkerheten.

Festivalen öppnade klockan 15 på torsdagen så jag tog tåget ner till Göteborg på förmiddagen, var framme strax efter 12. Vid halv ett hämtade Börje, Gunilla och Ida upp mig vid stationen. Vi åkte hem till Börje och Debbie, där vi skulle sova under festivalen, lämnade av allt som inte skulle med in på området och Debbie bjöd på lite äggröra och bacon. Det var väldigt gott eftersom jag inte hade ätit sedan frukosten, före tågresan. Vi hann med att handla lite förnödenheter innan vi åkte ut till festivalområdet också.

Första dagen fick vi användning för våra regnponchos för då kom det sånt där fint regn, ingen riktig skur utan mer som spray som flög i luften emellanåt. Den här första dagen var det inte så speciella band utan vi rekade läget och kollade runt. Matmässigt var det en katastrof om man inte äter kolhydrater. Några falaflar med sallad hittade jag och det var allt jag åt resten av dagen. Det var endast en scen på festivalområdet som var öppen denna dag plus campingscenen. De band vi såg på stora scenen var Thundermother, Bombus och Turbonegro. Fast Turbonegro såg vi inte mer än ett par låtar av för vi tyckte alla tre att de var rätt värdelösa. Höjdpunkten för dagen blev istället Eyes Wide Open på campingscenen. De spelade mellan 20:30 och 21:00 (tror jag) och det fick avsluta vår första festivaldag.

Vi tog festivalbussen in till centrum och spårvagn ut till Börje och Debbie.

Andra dagen åkte vi inte in förrän vid 3-tiden.  Det var skönt väder, inget regnmoln i sikte utan sol med lite molnighet. Jag stekte champinjoner och ägg och åt med ett par rågbrödsskivor med ost så jag skulle få något vettigt i magen. De band vi lyssnade aktivt på den här dagen var Soilwork, Carcass, Danko Jones och Ghost. Hörde också Sabaton på avstånd. Kvällen avslutades med Slipknot men vi stannade bara ett par låtar, ingen av oss tyckte egentligen att de var särskilt bra men det är kul att åtminstone ha sett dem. Jag hittade inget vettigt att äta alls den här dagen så det blev bara en halv liten påse med rostade, saltade cashewnötter och en lightläsk. Tur att jag grundat så rejält innan vi åkte ut!

Tredje dagen var dagen jag hade sett fram emot och som egentligen var själva syftet med att åka på festivalen. Vi åkte in till klockan 14 eftersom Love & Death spelade kvart över fyra. De ville jag absolut inte missa! Solen sken och det var fantastiskt väder hela dagen! Jag hamnade mitt framför scenen, precis bakom de som stod och höll i barriären framför scenen. Jag fotade lite men det mesta blev suddigt. Och när musiken drog igång började alla hoppa vilt runtomkring mig så jag gick ganska snart bakåt för att inte få en armbåge i ansiktet.

Head var försenad så framträdandet blev bara en halvtimme istället för 45 minuter, vilket var en liten besvikelse. Det var inte särskilt bra ljud, så jag kunde knappt urskilja vad Head sa mellan låtarna och det var svårt att höra vilken låt de spelade. Trots allt kul att ha sett dem. Dessutom hann jag med att se Fieldy som stod vid mixerbordet och åt något ur en påse, det var en bonus som hette duga! Senare fick jag höra att även Ray hade stått där.

Suddig Head

Suddig Head

Suddig Fieldy

Suddig Fieldy

Resten av dagen tog vi det ganska lugnt, vi hittade en gräsplätt där vi bredde ut regnponchosarna och satte oss. Gunilla var iväg till minsta scenen några gånger, för det var band som passade hennes smak som spelade där. Ida och jag satt mestadels kvar och väntade på huvudakten. Inte heller denna dag hittade jag något vettigt att äta, så jag åt upp resten av cashewnötterna och drack en lightläsk. Men jag hade ju grundat lika bra som dagen innan så jag klarade mig ganska bra ändå, kände mig i alla fall inte hungrig.

Medan vi väntade på Korn träffade vi på två killar som också var där för deras skull. Den ene av dem var i alla fall ett stort Korn-fan och hade rest ända från England för att se dem. Honom gav jag en av mina special-t-shirtar. Han blev superglad. Träffade också på ett annat Korn-fan, som jag har som vän på facebook, och gav även henne en t-shirt.

Korn skulle spela 23:45 men redan när Meshuggah slutade sin spelning på den scenen, klockan 21:45, gick jag och Ida och ställde oss framme vid räcket (eftersom vi redan sett Head så ställde vi oss på Munkys sida). Gunilla satte sig på lite mera avstånd och tog hand om våra väskor. Jag och Ida fick perfekta platser, en aning utanför själva scenen, men längst fram. Framför bashögtalarna märkte vi när de testade musiken. Första gången de testade basen blev vi båda ganska överraskade av känslan och liksom studsade till. Måste sett kul ut hahaha.

Korn började spela på utsatt tid och det var så jäkla bra att jag nästan kände mig andlig! Jonathan lät helt otrolig live, hans röst var fantastisk och höll mycket bra under hela konserten. Det var en otrolig känsla att stå så nära scenen! När Fieldy spelade på basen kändes det i hela kroppen och det var en otroligt skön känsla. Han var dessutom väldigt närvarande på scenen, kom fram till vår kant flera gånger och tittade direkt på oss i publiken. Han log och såg så himla glad ut! Munky var också framme några gånger, men han tittade längre ut i publiken så det kändes inte som vi fick samma kontakt.

Korn, inget bra foto men man ser ganska bra vilken bra plats jag hade.

Korn, inget bra foto men man ser ganska bra vilken bra plats jag hade.

Det var i vilket fall helt otroligt att se dem live och både Ida och jag tyckte tiden gick alldeles för fort, vi hade gärna stått kvar ett par timmar till. Det var helt klart värt det att ställa sig och vänta i två timmar för att få så bra platser. Korn slutade spela 1 och efter lite väntan vid bussen och sedan taxi från stationen så var vi hemma hos Börje och Debbie klockan 3. Jag somnade strax efter att jag lagt ner huvudet på kudden.

Klockan sex var det dags att gå upp igen, äta lite frukost, dricka lite kaffe och sedan packa ihop grejjerna för den här gången. Vi tog taxi in till stationen och mitt tåg avgick som det skulle 07:35. Det gick till Kristinehamn och sedan skulle jag vidare med buss. Träffade på JJ (och hans kompis) som kände igen mig från korn.com så vi stod och pratade en stund. Såklart fick JJ också en av mina t-shirtar. Det kom en buss som inte hade rätt nummer och som det inte stod att den skulle gå till Karlstad så ingen av oss fattade att det var den bussen vi skulle med. Bussen åkte iväg och ingen mera buss kom. Så där stod vi. Som tur var kunde JJ fixa skjuts och jag fick åka med och blev avsläppt vid universitetet, tack för det! Skönt att komma hem!

När jag kom hem sov jag i tre timmar men sen kände jag mig fit for fight igen!

Jag hittade en del grejjer som jag köpte, två Korn-vinyler (nytryck såklart men ändå); Life is Peachy och Korn III i Bengans tält. 4 Korn-patchar och en Issues-flagga. Jag köpte också en Korn-t-shirt i merchandise-tältet.

Sammanfattningsvis har det varit en fantastiskt rolig festival, kroppen blev sliten men sällskapet och musiken kompenserade för det. Tack Börje och Debbie för att vi fick sova hos er! Tack Börje för att du skjutsade ut oss alla tre dagarna! Och tack Gunilla och Ida för att jag fick dela den här fantastiska upplevelsen med er!